Runsa

Runsa

Aktuellt



Hem - Till startsida

Undersökning av norra borgvallen

GrävningPosted by Michael Olausson Mon, June 26, 2017 22:17:51

Årets undersökningar på Runsa avser att datera tiden för Runsas anläggande - när vallen byggs, de därpå följande nedbrännings- och påbyggnadsfaserna. Viktiga frågor är om en eller flera lakuner, ödefaser kan utläsas stratigrafiskt? Med en större serie 14C- prover frånbränt timmer, finns betydligt bättre möjligheter att koppla samman de olika vallfaserna med verksamheterna inne i borgen. Här avses närmast hallen, terrass I och Hargen, terrass III. Ett annat syfte är att studera själva vall konstruktionen. Schaktet genom borgvallen kommer även att beröra delar av en större boplatsyta som finns i direktanslutning till vallen. Detta är ett område vi inte har någon kunskap om, vi vet inte hur och till vad den användes.

När Runsa-projektet startade år 2010 utgick vi från att Runsa Borg var från folkvandringstid, men i takt med att undersökningen fortskridit kan denna tes ifrågasättas. Vi har ytterst få folkvandringstida fynd – istället har vi fått en förskjutning till 500-talet, framför allt mitten och slutet av århundradet. Den äldre Vendeltiden dominerar bland de daterbara fynden. Detsamma gäller de hittills genomförda 14C dateringarna. Sammanfattningsvis: Att säga att undersökningen av borgvallen är helt central för projektet är väl närmast en underdrift. Den kan besvara frågan om när vallen anlades och hur länge den använts, olika faser, eventuella ödeperioder. Dessutom, vallens arkitektur, relation till och karaktär av den intilliggande boplatsen. Hur ska vi förstå obrända djurben inne i borgvallen? Hur ser relationen mellan de olika vallfaserna och verksamheten inne i borgen. Dessutom aktualiserar undersökningen en alltför länge negligerad fråga: varför dessa ständiga nedbränningar som efter en kort livstid för platsen upphör helt? Nedbrända vallar ser vi även på s.k. vanliga ”fornborgar”, borgar utan inre boplatslager.

Undersökningen pågår mellan den 12 juni och 14 juli.



  • Comments(0)//aktuellt.runsaborg.se/#post24

Fortsatta undersökningar av gravfältet RAÄ3

GrävningPosted by Michael Olausson Tue, July 12, 2016 12:38:04

Vi återvände i år till det lilla gravfältet RAÄ 3 som ligger vid borgbergets fot med syfte att studera den gravlagda populationen ur en rad aspekter, inte minst hur gravarna förhåller sig tidsmässigt till verksamheten uppe på höjdbosättningen – på Runsaborg. Tre resta stenar - ”de tre bröderna” och en fyndtom stensättning undersöktes. Vid två av de resta stenarna återfanns brända ben efter begravning. I båda fallen handlar det om en vuxen individ mellan 20-27 år. Även ben av häst, nöt, får/get och hund förekom. Vid en av de resta stenarna påträffades en remlöpare i brons med ett unikt utförande i form av två motställda ansikten och ett rektangulärt bältesbeslag (se tidigare redogörelser). Fynden dateras till första hälften–mitten av 500-talet e.Kr.

Den undersökta anläggningen A2 i förgrunden. I bakgrunden högen A3. Foto från norr av Lisa Widegren Lundin.

I år har vi undersökt stensättningen A2, en flack c:a 8 meter i diameter stor lämning som var anlagd på en mindre terrass. Som framgår av planen ligger A2 strax norr om högen A3. Vår undersökning innebar flera överraskningar och oväntade strukturer.

Stenpackningen som framkom visade sig vara placerad i den östra delen av stensättningen under en lermantel och ett täckande lager med fynd av djurben, bränd lera, vävtyngdsfragment, skärvsten samt smidesslagg. Stenpackningen var påtagligt förskjuten i förhållande till anläggningens mittpunkt. Stenpackningen var enskiktad med en närmast hexagonal form, c:a 3x3,2 meter stor och gravskicket utgjordes av ett brandlager med en urna nedsatt i en grop. Brandlagret innehöll en förvånansvärt stor mängd brända ben. Fynden bestod av två gjutna bronspärlor samt ett tjugotal glassflusspärlor, flertalet röda, en hel del kraftigt eldpåverkade samt enstaka mindre nitar och små nithuvuden (som platta häftstift) med korta stift.

Stenpackningen framrensad. I bakgrunden syns delar av terrasskanten. Foto från väster av Lisa Widegren Lundin

Lagret med skärvsten och fynd som täckte gravens stenpackning fortsatte utanför och även under stensättningen. Innan vi fortsätter med redogörelsen måste vi nämna att terrassen och graven ligger på lite över 11 m ö h. Den planare ytan innanför terrasskanten är dessutom ytmässigt begränsad – uppskattningsvis c:a 15x15 meter. I kanterna av ytan finns även större och mindre block. De topografiska och naturgeografiska förhållandena talar alltså helt mot att det rör sig om en ”boplats”, en plats där människor bott. ”Aktivitetsyta” är en variant men är lika diffus i att karaktärisera terrassen under A2 som begreppet ”boplats” är. Vi vill snarare i dagsläget tolka lagret som delar av, och ett resultat av, en i tid längre pågående begravningsritual. En ritual som genererat ”boplatsliknande” lämningar men som saknar i det närmaste det för boplatser så vanliga hushållsavfallen som keramik och brända ben. Djurbensmaterialet består i stället nästan uteslutande av obrända djurben.

Under lagret med skärvsten och fynd återfanns ett slags tramplager som omgav stora delar av stenpackningen och täcker delar av terrassen. Lagret bestod framförallt av söndertrampad skärvsten och 6 stycken härdar påträffades i detta lager. Under tramplagret framkom en minst 2 m i d och 0,6 m djup härdgrop.

Den stora härdgropen innan stenpackningen undersökts. Foto från nordväst av Olle Södergren.

Karoliina Eriksson undersöker den stora härdgropen. Foto från öster av Michael Olausson

Undersökningens praktfynd – en fågelfibula i brons låg strax utanför kantkedjan på stensättningen och på ovan nämnda tramplager. Fibulan (spännet) i form av en hukande rovfågel (örn) är tre cm lång och är av den mer kända fågelfibula- typen, felaktigt kallad ”Vendelkråka”. Det är inte en kråka eller korp och har troligen inte sitt ursprung i Vendel. Som synes skiljer den sig helt från den unika fågelfibula vi fann i höstas i smedjan uppe på borgberget. Ytskicket med ornamentiken är mycket sprött och känsligt och fibulan är nu inne för konservering. Runsa- fibulan liknar de båda från Lovö och den från Vreta klosters socken i Östergötland. Som smycke är det ovanligt och uppträder huvudsakligen i kvinnogravar, i enstaka fall i boplatssammanhang under en begränsad tidsperiod under äldre Vendeltid. Kan fågelfibulan knytas samman med den undersökta graven som av döma av fynden representerar en kvinna, trots att den placerats utanför kantkedjan? Vi anser att så är fallet. Detta är inget man råkar tappa! Fler liknande exempel med fynd utanför själva graven/stenpackningen borde uppmärksammas. Lovö-fibulorna har av Bo Petré daterats till senast mitten av 500-talet e.Kr.

Fågelfibulan. Foto av Lisa Widegren Lundin.

Delar av ornamentiken kan skönjas. Foto av Camilla Hällbrink, konservator.

Avslutningsvis kan vi slå fast att gravfältet RAÄ 3 är samtida med höjdbosättningen uppe på berget!







  • Comments(0)//aktuellt.runsaborg.se/#post23

Runsafågeln

GrävningPosted by Michael Olausson Sun, October 18, 2015 11:26:18

När man minst anar det eller att man ens har övervägt troliga resultat, ramlar man bokstavligt talat på fantastiska saker, Nåja, allt är relativt men det är det oväntade som gör det! Det började synnerligen handfast med att vi lade igen och restaurerade terrassen och schaktet. Av bara farten kunde vi även schakta upp en mindre yta utanför terrassen. Meningen var att vi skulle avgränsa ett kulturlager som finns utanför terrass III, hargen. Detta skrev vi om tidigare här på bloggen och även om lämningarna av ässjor och ett stort antal järnföremål.

I en grop med oklar funktion som ingår i smedjans avgränsning låg en 3 cm stor fågelfibula i brons utan ornamentik. Utformningen av kropp och vingar är plastisk, något som är ovanligt. Till skillnad från de så kallade ”Vendelkråkorna” som oftast har en mer eller mindre platt yta, en hukande kroppshållning, markerade lår och klor, saknar Runsafågeln dessa kännetecken. Istället är kroppen närmast rak, endast huvudet är inböjt mot kroppen. Huvudets utformning, pekar mot att vi har att göra med ett utförande med inslag av stil I och stil II. En försiktigt hållen datering utan närmare paralleller och innan spännets kulturhistoriska proveniens har kunnat ringas in, pekar mot första hälften och fram mot mitten av 500-talet e. Kr. Vissa likheter finns med enstaka anglosaxiska sköldbeslag från Kent vad gäller vingens placering. Huvudets utformning uppvisar flera likheter med föremål i form av en örn från bla Alamanniskt område i södra Tyskland, Baden-Würtenberg och Bayern. Det finns alltså fortfarande mycket att arbeta med och reda ut.


Foto: Camilla Hällbrink, konservator


  • Comments(2)//aktuellt.runsaborg.se/#post22

En smedja i anslutning till hargen

GrävningPosted by Michael Olausson Sun, September 13, 2015 13:06:23

I samband med att vi lade igen och återställde hargen, terrass III, tog vi upp ett mindre schakt intill och nordost om terrasskanten. Syftet var att se om kulturlagret vi observerat på terrassens norra sida även fanns här. Det redan konstaterade lagret gick delvis in under en del större stenar och block i terrassen och vi vill ta reda på hur långt utanför terrass detta lager sträcker sig. Att terrassen byggs ut i etapper kunde vi konstatera i somras och nu har vi även fått en avgränsning på lagret.

I det nämnda lagret har vi gjort fynd av smidesslagg och flera järnföremål inom en 3x2 meter stor yta intill terrasskanten. Vidare hittade vi snart flera ässjor, uppbyggda av småsten med bottenskållor liksom en bit ämnesjärn. Vi fortsätter i veckan som kommer med att avsluta undersökningen. Troligen finns ytterligare en ässja inom ytan som är väldigt tydligt avgränsad utåt i form av en fördjupning/skärning i moränbacken och att man satt halvstora stenar i en linje runt smidesytan vid övergången till morän.

Av fynden kan nämnas ett trapetsoidformat föremål med en ögla, ”fiskstjärtsliknande” och ett med hullingar eller hakar försett pilspetsliknande föremål. Den är dock alldeles för lätt och saknar fästanordning för att kunna fungera som en pilspets, något som framgår av bilden. Men vad är det för något? Vi återkommer nästa helg med en resumé.

På återhörande!



  • Comments(0)//aktuellt.runsaborg.se/#post21

Resta stenar och stensättning

GrävningPosted by Michael Olausson Tue, June 23, 2015 20:24:54

Veckan startade med en nödvändig röjning och gallring på stora delar av gravfältet RAÄ 3 nedanför borgberget. Fler anläggningar kom fram ur den borttagna grönskan, som flera resta stenar. De står som på rad från söder mot norr och fram mot gravfältets största stensättning som är ca 12 meter i diameter. Två resta stenar och en mindre rund stensättning berörs av undersökningen.

Den runda stensättningen är en märklig konstruktion som består av en kantkedja och en inre fyllning av lera och morängrus. Snarlika har tidigare undersökts på det s.k. Ekebogravfältet i Hammarby socken i centrala Upplands Väsby.

Bättre utfall har det blivit vid de dubbla resta stenarna i gravfältets södra del. Den större av dessa restes upp idag med benäget bistånd och hjälp från Hubert Ankarcrona. Ett litet brandlager i en grop intill och öster om den stora stenen visade sig innehålla bland annat ett rektangulärt bältesbeslag av brons samt en remdel med två frånställda ansikten – Runsas ”Janus”? Även denna i brons. Inget av föremålen har legat på brandbålet utan lagts dit därefter. Fynden daterar vi till äldre Vendeltid, senare delen av 500-talet. De svarar därmed kronologiskt väl mot de tidig Vendeltida fynden från exempelvis Hargen, Terrass III.



Foto: Lisa Widegren Lundin





  • Comments(1)//aktuellt.runsaborg.se/#post19

Första veckan 2015

GrävningPosted by Michael Olausson Sun, June 07, 2015 15:22:36

Det blev en blöt start med hällregn som vi bara hade att vänta ut. Den första veckan har helt ägnats åt att avsluta undersökningen av Hargen, terrass III. Schaktkanten längst i söder rensades fram och en långsektion ritades. Här fanns en svårdefinierad stenansamling som vi uppfattat som en form av slutmarkering av hargen in mot borgområdet. Det som förvirrar är att de stolphålsrader vi undersökte förra året fortsatte söderut i schaktkanten. Vi har alltså inget slut på denna märkliga konstruktion, ett slags ”propyléer” i Runsatappning. Här fanns inte bara ett utan tre stolphål som avlöst varandra (se bild nedan). Några ”syskon” fanns dock inte på andra sidan, det blev ingen stolpbocksvariant.

Fyndtomheten i kulturlagren indikerar att det är här vi har slutet på verksamheten på terrass III. I stolphålen fanns precis som vi kunde observera förra året, ganska gott om obrända djurben. En knacksten/löpare låg i den övre delen av kulturlagret i schaktvägen. Totalt har vi nu drygt 50 stenartefakter från terrass III varav 12 knackstenar/löpare. Resten är slipstenar, brynen och malstenar i olika utföranden. Värt att notera är att exempelvis knackstenarna är intakta och fullt användbara, inget kasserat utan snarare deponerade brukbara verktyg.

I övrigt har vi ägnat oss åt att undersöka mindre rester av kulturlager samt i områdena med markeringarna efter metalldetekteringen.

För första gången sedan projektet startade för fem år sedan, drabbades vi av plundrare under veckan. Som tur var hade de endast grävt en djup grop på terrassen och därefter lagt tillbaka presseningen! Trist!

Under kommande vecka kommer själva terrasspackningen att undersökas.


Foto. Lisa Widegren Lundin



  • Comments(1)//aktuellt.runsaborg.se/#post17

Nu börjar vi!

GrävningPosted by Michael Olausson Sun, May 31, 2015 12:58:13

1/6 startar årets utgrävning på Runsa borg! Grävningen pågår under hela juni. Mer information kommer...



  • Comments(0)//aktuellt.runsaborg.se/#post16

Föreläsning Upplands Väsby Hembygdsförening

På gångPosted by Michael Olausson Thu, February 12, 2015 10:44:10

På söndag 15/2 kl 13 hålls föreläsning på Upplands Väsby Hembygdsförening.

- Fem år på Runsaborg - hall, kultbyggnad och hamn -

Se även länk: http://www.upplandsvasbyhembygdsforening.se/program.html







  • Comments(0)//aktuellt.runsaborg.se/#post15
Next »